Denna sidan i dagboken är i stort sett oförstörd. Därför kan vi återge dagens text oavkortad.
Dag 5: Fortsatt regnigt. Men viktigare saker har hänt. Remek har påträffats. Eller i alla fall resterna av honom. Leopaderna vet förstås ingenting om det inträffade. De låtsas inte höra. Den här resan blir allt mer av ett fiasko. Eftersom spektaklet garanterat kommer göras om till ett PR-jippo och utnyttjas som propaganda och säkert hamna i bok undrar jag lite hur Gud ska lyckas vända allt detta till något sedelärande. Han tycker om sedelärande. Hela arrangemanget stinker f-i-a-s-k-o. Det luktar amatörafton i Väckelsång. Vi har inte ens tur med vädret. Ska bli intressant att se hur författarna lyckas förklara att leopaderna äter upp huvudrollens pappa.
Några av djuren har beklagat sorgen och några andra har börjat fråga jobbiga frågor om varför fiskarna frias av Gud (det här tog jag upp redan dag två). De drabbas ju inte av en syndaflod, Noa. Varför ska inte de behöva beröras av Guds vrede? Jag försöker då förklara att de för fan får fråga Gud. Jag kan väl inte ta ansvar för alla konstigheter? Jag har bara blivit utvald att ansvara för båten, personal (familjen) och djuren. Som om inte det räckte! Men det handlar om att Gud testar oss. Han vill veta om vi är trogna honom. Det är det viktiga.
Dessutom: Det har regnat i fem dagar och fem nätter nu. 35 dagar och 35 nätter kvar (om Guds kalkyler stämmer, alltså). Jag börjar tro att det här kan bli ganska långdraget. Och det är inte precis som att jag förväntar mig bli 950 år gammal.
Värt att tänka på inför framtiden: Kila fast de fetaste djuren på övre däck så att man sedan kan kila fast sig själv i mitten och därmed inte riskera att plaska i vattnet när man står där uppe och styr när det blåser som värst.
Ikväll blir det mer rundpingis med kamelerna. Frugan jobbar. Nu ska jag sova middag. Höres.
Dagens låt är I Drove All Night av Celine Dion.
Dag 5: Fortsatt regnigt. Men viktigare saker har hänt. Remek har påträffats. Eller i alla fall resterna av honom. Leopaderna vet förstås ingenting om det inträffade. De låtsas inte höra. Den här resan blir allt mer av ett fiasko. Eftersom spektaklet garanterat kommer göras om till ett PR-jippo och utnyttjas som propaganda och säkert hamna i bok undrar jag lite hur Gud ska lyckas vända allt detta till något sedelärande. Han tycker om sedelärande. Hela arrangemanget stinker f-i-a-s-k-o. Det luktar amatörafton i Väckelsång. Vi har inte ens tur med vädret. Ska bli intressant att se hur författarna lyckas förklara att leopaderna äter upp huvudrollens pappa.
Några av djuren har beklagat sorgen och några andra har börjat fråga jobbiga frågor om varför fiskarna frias av Gud (det här tog jag upp redan dag två). De drabbas ju inte av en syndaflod, Noa. Varför ska inte de behöva beröras av Guds vrede? Jag försöker då förklara att de för fan får fråga Gud. Jag kan väl inte ta ansvar för alla konstigheter? Jag har bara blivit utvald att ansvara för båten, personal (familjen) och djuren. Som om inte det räckte! Men det handlar om att Gud testar oss. Han vill veta om vi är trogna honom. Det är det viktiga.
Dessutom: Det har regnat i fem dagar och fem nätter nu. 35 dagar och 35 nätter kvar (om Guds kalkyler stämmer, alltså). Jag börjar tro att det här kan bli ganska långdraget. Och det är inte precis som att jag förväntar mig bli 950 år gammal.
Värt att tänka på inför framtiden: Kila fast de fetaste djuren på övre däck så att man sedan kan kila fast sig själv i mitten och därmed inte riskera att plaska i vattnet när man står där uppe och styr när det blåser som värst.
Ikväll blir det mer rundpingis med kamelerna. Frugan jobbar. Nu ska jag sova middag. Höres.
Dagens låt är I Drove All Night av Celine Dion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar