New Mexico. Fler invånare än Sverige. Jag var 20 år och borde väntat några år till. Det var som at landa i vilda västern. Jag vågade i lämna hotellet som låg i ett något hårdare kvarter än vad jag trott (någon var vänlig nog att informera om att ca 10 personer kidnappades varje dag). På eftermiddagrna var det stekhett - det gick att ta på värmen - och det enda sättet att svalka sig var att lägga sig i det väldigt lilla badkaret. När jag inte låg i badkaret läste jag amerikanska tidningar som fanns att köpa i receptionen eller tittade på (mexicansk)tv. Det var en intressant upplevelse, även om jag inte förstod ett ord. På nätterna stod jag på balkongen (sjunde våningen på baksidan) och tittade ner på vad jag antog var gäng som sålde knark. Jag var livrädd, även om jag visste att de inte kunde se mig. När vi bokade resan tyckte jag först att 4 dagar var lite, men det fanns inte en minut i min ganska dyra rumsarrest som jag inte längtade hem.
Tack och lov att personalen var så trevlig. Maten var förmodligen god, men jag kunde inte äta. Den luktade i alla fall gott. Dricka kunde jag däremot. Tur var det. Med den kvävande hettan på rummet hade jag inte klarat mig annars. Vi fick senare förklarat för oss att man inte ska åka till Mexico på våren, för det kan riktigt varmt då. Jo, tack. Vi märkte det. Dagarna var varmare än trettio grader. När det händer i undantagsfall i Sverige är det exotiskt och skönt. Det är möjligt att jag kunnat njuta mer av det om jag hade vågat gå ut och uppleva saker. Det hade varit kul att se t ex den sk Zòcalo med sina aztekiska ruiner och Teotihuacán med sina solpyramider. Dessutom finns det över 150 museér!
Jag läste en intressant turistguide för att se om jag skulle våga gå ut. Försökte läsa om alla häftiga saker som fanns att uppleva om jag bara vågade mig ut, men det hjälpte inte. Boken var full med bilder och trots att jag insåg att ett Tintin-äventyr lurade utanför dörren blev det inget. Mina kompisar var ute och gick hela dagarna och kom tillbaka på kvällarna (de vågade inte vara ute på nätterna) och berättade alla häftiga saker de sett. Men de var inte på något sätt elaka mot mig för att jag inte vågade gå ut. När vi kom hem och bilderna var framkallade fick jag mig en guidad foto-tur. Tyvärr har jag tappat kontakten med de jag reste med och kan därför inte erbjuda några foton, men ni ska veta att det var imponerande vyer!
Någon gång måste jag åka tillbaka och uppleva allt jag missade förra gången. Det har trots allt gått tio år och nu är jag inte lika rädd längre. Det känns som att jag lurade mig själv på fyra dagar den där gången.
Dagens låt är I Drove All Night av Celine Dion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar