Nya strumpor till bl a fötterna

Särskilt nöjd är jag med valet av paret längst till höger. De ska jag nog använda imorgon.

Dagens låt är I Drove All Night av Celine Dion.

Porträtt av konstnären som snygg man

Dagens låt är I Drove All Night av Celine Dion.

Lemmys blogg 2007

Motörheads frontman Lemmy Kilmister har bloggat under 2007, och jag har fått lov att publicera hans blogg i helhet.

1 januari

Välkommen till min blogg, kukhuvuden! Idag har jag baksmälla.

2 januari

Jag tänkte uppdatera bloggen varje dag i år.

16 mars

Ledsen för att jag inte skrivit så mycket. Jag laddade ner Orgasmatron från The Pirate Bay och den var kanske inte så bra. Det har inte hänt så mycket. Phil snodde min hatt i februari, men han har gett tillbaka den. Bastard!

19 mars

Jag träffade Dave Grohl idag! Fan vad cool han är. Motörhead ska spela in en platta i hans studio!

8 maj

Jag och pojkarna tog en taxi ut till Daves studio och skrev på låtar idag.

9 maj

Idag la vi ner trumspåren till låtarna på den kommande plattan. Under tiden Mickey hamrade på skrev jag texterna och gjorde några riff.

10 maj

Låtarna är så gott som klara! La på bas och gitarr idag. Jag hann även spela in hälften av sångspåren. Nu är det bara fem låtar till jag ska sjunga på, och Phil ska göra solona.

11 maj

Så där ja - där satt den, som flickan sa! Dave ska mixa skiten inatt. Nu ska vi ut och festa ett tag!

28 augusti

Shit vilken baksmälla! Kolla in YouTube, fan vad kul grejor där finns!

12 september

Turné! Jag vet inte riktigt var någonstans men det blir nog bra. Våran manager och busschaufför sköter det där. Jag bara lirar och skriker. Phil fick ett Nintendo DS av sin fru så vi slåss om att spela New Super Mario Bros. Jag har kommit till level 6! Shit pommes frites!

31 december

Jag rä full!!1 Usch...... Men dte blev et bra år til slut! Yoyo, skååååååååååååÅÅÅÅÅÅÅÅlLLLLL!!!!1

Nästa år är gästbloggaren ingen mindre än David Lee Roth!

Dagens låt är I Drove All Night av Celine Dion.

Resminnen 3 (och det 20 inlägget)

New Mexico. Fler invånare än Sverige. Jag var 20 år och borde väntat några år till. Det var som at landa i vilda västern. Jag vågade i lämna hotellet som låg i ett något hårdare kvarter än vad jag trott (någon var vänlig nog att informera om att ca 10 personer kidnappades varje dag). På eftermiddagrna var det stekhett - det gick att ta på värmen - och det enda sättet att svalka sig var att lägga sig i det väldigt lilla badkaret. När jag inte låg i badkaret läste jag amerikanska tidningar som fanns att köpa i receptionen eller tittade på (mexicansk)tv. Det var en intressant upplevelse, även om jag inte förstod ett ord. På nätterna stod jag på balkongen (sjunde våningen på baksidan) och tittade ner på vad jag antog var gäng som sålde knark. Jag var livrädd, även om jag visste att de inte kunde se mig. När vi bokade resan tyckte jag först att 4 dagar var lite, men det fanns inte en minut i min ganska dyra rumsarrest som jag inte längtade hem.

Tack och lov att personalen var så trevlig. Maten var förmodligen god, men jag kunde inte äta. Den luktade i alla fall gott. Dricka kunde jag däremot. Tur var det. Med den kvävande hettan på rummet hade jag inte klarat mig annars. Vi fick senare förklarat för oss att man inte ska åka till Mexico på våren, för det kan riktigt varmt då. Jo, tack. Vi märkte det. Dagarna var varmare än trettio grader. När det händer i undantagsfall i Sverige är det exotiskt och skönt. Det är möjligt att jag kunnat njuta mer av det om jag hade vågat gå ut och uppleva saker. Det hade varit kul att se t ex den sk Zòcalo med sina aztekiska ruiner och Teotihuacán med sina solpyramider. Dessutom finns det över 150 museér!

Jag läste en intressant turistguide för att se om jag skulle våga gå ut. Försökte läsa om alla häftiga saker som fanns att uppleva om jag bara vågade mig ut, men det hjälpte inte. Boken var full med bilder och trots att jag insåg att ett Tintin-äventyr lurade utanför dörren blev det inget. Mina kompisar var ute och gick hela dagarna och kom tillbaka på kvällarna (de vågade inte vara ute på nätterna) och berättade alla häftiga saker de sett. Men de var inte på något sätt elaka mot mig för att jag inte vågade gå ut. När vi kom hem och bilderna var framkallade fick jag mig en guidad foto-tur. Tyvärr har jag tappat kontakten med de jag reste med och kan därför inte erbjuda några foton, men ni ska veta att det var imponerande vyer!

Någon gång måste jag åka tillbaka och uppleva allt jag missade förra gången. Det har trots allt gått tio år och nu är jag inte lika rädd längre. Det känns som att jag lurade mig själv på fyra dagar den där gången.

Dagens låt är I Drove All Night av Celine Dion.

Lånat!

Ibland lånar man grejer av folk. Här är mina just nu lånade grejer.

Bakre raden f.v.: Två nummer av Uncut (tillhör Dr Leif), Marvin Gaye-box, fyra skivor (Skägg-N)

Mittenraden f.v.: Lester Bangs-samling (Skägg-N), Kabuki och lite andra serier (-:-), Magnolia (Ful-T), Stalin-biografi (Aikido-Pär), Metallica-låda (Ful-T), Rebecca, Criterion-utgåva (Skägg-F)

Främre raden f.v.: Jonathan Lethem-roman (Skägg-N), Philip K Dick-novellsamling (-:-), Fawlty Towers (f.d. Chef-Magnus), Spooks, säsong två (Skägg-F)

Dagens låt är I Drove All Night av Celine Dion.

Resminnen 2

Jag hade just fyllt arton. Kunde inte sova på en vecka innan vi skulle åka. Det var väldigt många telefonsamtal och mycket nervositet. För mig personligen var det mest flygresan jag var nervös inför. Även om jag hade flygit till Indien så kändes det ganska närma jämfört med Japan. Jag och min kompis satt och pratade på flyget, tittade på film - bl a visade de Demolition Man av alla filmer som fanns att välja på. När vi kom fram var vi tröttare än tröttast men samtidigt så höga på adrenalin att det inte var någon idé att göra något annat än att gå en runda på stan. Det regnade. Något som skulle visa sig vara något av ett tema för de fyra dagar vi var där. Observera gärna att det är uppehåll på bilden ovan.

Min första reflektion var att alla var så korta - något jag tidigare trott var en fördom, men alla japaner var väldigt korta. Själv kan jag inte ha varit mer än 170 cm på den tiden, men kände mig ändå lång i jämförelse. Min kompis som mätte över 190 cm drog till sig imponerande blickar.

Det planerade utelivet blev det inte mycket av, vi var för unga för nästan alla ställen. Däremot ägnade vi mycket tid på restauranger, fans av asiatisk mat som vi var. Det blev wookat, wookat och wookat. På en restaurang åt vi orm efter mycket vånda, vi såg den bli tillagad och det var väldigt gott med en smak som jag varken känt förr eller senare.

För mig var höjdpunkten ett Samurajmuseum, detta var strax efter jag hade sett Shogun för första gången. Eftersom det regnade varje dag blev det inte så mycket "turistande" som vi hoppats, men mycket gående i affärer och museér. Jag var bl a inne i den största skivaffären jag någonsin sett. Tre våningar med bara skivor! Alla låttitlarna på japanska förstås. Min kompis gick i klädaffärer och jag köpte själv en röd sidenrock med små drakar på. Den hänger fortfarande i min garderob, även om jag kanske bara använt den tre gånger!

Hotellet var ett lågprishotell (resan var inte billig och kostnaderna hölls nere när tillfälle gavs), "rummen" bestod av sängar som var inbakade i väggarna. Tur man inte lider av klaustrofobi. "Hålet" bredvid mitt innehöll den första dagen en äldre och lätt berusad amerikan som påstod sig ha varit bekant med Ernst Hemingway! Jag vet fortfarande inte om han talade sanning. jag lär väl aldrig få veta heller. Men han var trevlig och gav oss matpengar som räckte till tre dagar. Detta gjorde att vi hade råd med japansk massage. Det var värt pengarna måste jag säga. Man blev väldigt mör och kunde knappt stå upp efteråt.

Tokyo gjorde verkligen intryck. På kvällarna lyste alla neonskyltar upp gatorna och husen så mycket att man nästan behvöde solglasögon. Synd bara att det regnade nästan hela tiden. Regnet är än idag det första jag täker på när jag tänker på den där resan (med viss reservation för den långa flygturen som tog på krafterna, jag hade problem att sova på flyget).

Alla japaner var väldigt trevliga, även om man ofta fick känslan av att de var stressade. Det är ett resmål jag kan rekommendera. Eftersom det är så långt från Sverige både geografiskt och kulturellt blir det - oavsett vädret - en oförglömlig upplevelse.

Dagens låt är I Drove All Night av Celine Dion.

På allmän begäran: Göteborgshumor!

E de till å va lite pöl idag? (obegriplig)

Titta! De e la Sten & Stanley! Höhöhö!

Här e de la nån som har däckat! Höhöhö!

Jasså, du är la ute och rör på dig! Höhöhö!

Idag har du la flyt, du! Höhöhö!

Vid problem med stamning kan man la gå till en talpedagog! Höhöhö!

Blåser la de? Ja, så in i vassen! Höhöhö!

Dagens låt är I Drove All Night av Celine Dion.

Reseminnen

Min första resa utomlands gick till Indien och var på många sätt den mest lyckade. Jag hade just påbörjat mina tonår och var full av nyfikenhet. Jag var väldigt nervös inför resan - det var inte första gången jag flög, men det var första gången jag flög så långt. Jag minns att en av flygvärdinnorna var väldigt vacker och när jag blev trött och höll på att somna visade hon mig hur jag kunde fälla ner ryggstödet.

Det var en häftig känsla att äntligen kliva ut på trappan när planet landat. Flygplatsen såg enorm ut, särskilt i jämförelse med Kastrup som vi lämnat mer än ett halvt dygn tidigare. Det var varmt förstås, men jag var förberedd med shorts och t-shirt. Minns även att jag hade en keps för att skydda mig från solen och den var verkligen inte att leka med.

Dehli är en stor stad och den blev inte mindre av att man är van vid Växjö. Vi hade blivit varnade för ficktjuvar och på vägen till hotellet höll jag så hårt i plånbok, pass och en liten flaska vatten att jag nästan fick kramp. Mamma hävdade hela tiden att taxin körde fel väg och att vi inte alls var på väg mot hotellet. På knagglig engelska lyckades hon till slut enas med den väldigt tålmodiga chauffören om att vi var på rätt väg. Min låtsaspappa var tyst och läste koncentrerat kartan.

Det första jag gjorde efter incheckning på det fina hotellet var att gå på toa. Jag hade förvisso sovit mycket på flyget men när jag inte sov had jag druckit och nu var min blåsa fylld till bristningsgränsen. Sedan gick vi och åt en ganska sen lunch. Vi åt på hotellet. Dels för att slippa leta efter en restaurang, dels för att det var så svalt och skönt där inne. Dessutom ville vi förstås inte råka ut för den stark indiska maten när vi inte hade ätit på så länge! Vi misstänkte att hotellet kanske skulle kunna erbjuda lite mer västerlänsk mat och det gjorde de faktiskt. Jag lyckades beställa spagetti och köttfärssås.

Efter att ha vilat på maten (och mina föräldrar druckit "swedish coffee, please") gick vi en runda. Man kände på tempot att det var en stor stad och den uppmärksamhet våra bleka ansikten drog till sig gjorde att jag kände mig lite exotisk. Min låtsaspappa bjöd mig på den största glassen jag någonsin ätit. Jag vet inte hur länge vi var ute och gick, men den långa flygturen kändes nu rejält i mina ben trots att jag var så ung. Tillbaka på hotellet somnade jag med kläderna på.

Varje morgon åt vi en god frukostbuffé innan vi gav oss ut på äventyr. Första dagen ville mamma titta på ett tempel som det gick bussar till och jag måste säga att har man inte åkt buss i Indien så har man inte åkt buss. Den fick köra väldigt långsamt för folk gick på vägen och en gång höll vi på att krocka med en elefant! Det tyckte jag var roligt. Det var väldigt varmt i bussen och jag drack nästan ur allt vatten i min flaska innan vi var framme. Förresten svettades jag tre gånger så mycket som jag drack.

Framme vid templet blev jag imponerad av hur stort det var. Det kändes som om det var en miljon människor där och nästan alla hade vita kläder och alla männen hade skägg.

Detta var också första gången jag åt riktig indisk mat. Så här i efterhand har jag förstått att den cykling med ris och curry jag beställde är något av nationalrätt i Indien. Det var väldigt gott, men ganska starkt. Tack och lov hade de läsk man kunde köpa. När jag berättade att vi var från Sverige sa mannen vi köpte maten av att han tyckte Ingrid Bergman var väldigt vacker. Då visste jag faktiskt inte vem hon var.

Indien är ett spännande land och (New) Dehli är en imponerande stad. Trots att vi var där i över en vecka och var ute och "turistade" hela dagarna kändes det inte som om vi hann se särskilt mycket. Det är ju som sagt en väldigt stor stad, men invånarna var väldigt trevliga och många av dem ville klappa mig på huvudet som om jag var ett husdjur. Det skulle vara roligt att åka tillbaka någon gång. Nästa gång ska jag ta med mig en ännu större flaska!

Dagens låt är I Drove All Night av Celine Dion.