Jag ringer på hos författaren, krönikören och estradören Jörn Blanerid. Leende öppnar han dörren till den anspråklöst möblerade lägenheten i Kivik där han bor med sin fru. Doften av nybakade bullar och hårolja möter oss. Balkongen har utsikt över äppelodlingen. Ponera att jag bestämmer mig för att sluta skriva. Ponera att jag inte har något att göra på dagarna. Ponera att jag är en vän av odlingar. Ponera att jag väljer att odla äppel. Ponera att detta är en hobby som åtnjuter mig stor glädje, säger Jörn med ett vänligt leende och påpekar att han tar sitt författande med en nypa salt.
,
Ponera att självdistans är oerhört viktigt i detta mitt yrke som jag kanskte ine har valt utan som snarare valde mig. Detta är inte ett val, jag har inte kallat - jag har blivit kallad. Jag har blivit utvald av ödet att uttala dessa ord och sätta dem i meningar och formulera dessa tankar och drömmar som den vanliga människan tänker och drömmer. Man får inte och kan inte och bör inte underskatta kraften och passionen i den mänskliga tankens kraft. Ponera att du börjar förminska den besjälade tankens kraft. Då blir du snart ett djur med blottade tänder. Det är så misshandel i hemmet uppstår. Kvinnor som är rädda för att gå hem till sina familjer. Den tanken skrämmer mig. Det är därför de högre makterna uttrycker sina ord genom mig. Jag vet att värdera dem.
,
Jörn frågar om vi vill ha kaffe eller te till de nybakade bullarna och erbjuder ett rikt urval tesorter. Under skrivarprocessen kan jag dricka 70-80 koppar te om dagen. Te är livets dryck. Moses drack te när han gick genom öknen. Det friar luftstruparna från damm och negativa tankar och gör att den kreativa tanker hålls fri från fördomar och besudling. Det är viktigt när man skriver att kanalerna är befriade från störande moment. Min fru är inte tillåten att tala med mig innan jag satt punkt för dagens arbete. När orden slutar komma kan jag åter beträda vad jag kallar den andra världen. Det är en värld där orden i många sammanhang används utan att hänsyn tas till deras värde. Detta kan ibland göra mig uppbragd.
,
Jag fastnar till slut för en tesort som heter los Meumén el Lobo. Jörn berättar att det betyder den dansande vargen och att det är en tesort han köpte i Spanien på semester. Spanien är ett förnumstigt land. Folket har ett intimt förhållande med sitt språk. Ponera att vi i Sverige kunde leva lika avslappnat som man gör i Spanien. Detta folk som förnimmer och bekräftar nuet bättre och mer levande än något annat folk, ett folk som lever närmare inte bara naturen utan även sig själv. Jag tror det hör ihop. Hittar man naturen hittar man också sig själv. Det är därför jag tycker om att ha utsikt över mina äppeln. Jag är mina äppeln brukar jag säga. Då skämtar jag förstås lite, men jag finner också ett mått av allvar i detta mitt uttalande.
,
Man ser ibland att Lanerid berusas av orden som flödar igenom honom och att han är nyfiken på var de ska föra honom.
,
Jag är tacksam och ödmjuk för gåvan som tilldelats mig. Jag är medveten om att orden jag får lika gärna hade kunnat ges till någon annan. Det hade lika gärna kunna stå ett annat namn på mina böcker. Orden är inte mina, jag bara uttrycker dem. Vi ärver inte orden av våra föräldrar - vi lånar dem av våra barn. Det brukar jag säga när jag talar inför gymnasieungdomar. Dessa välformulerade ord får dem att tänka till. När jag kommer hem brukar jag räkna hur många liv jag har förändrat under dagen. En bra dag kan jag uppnå 20-25 stycken. Dessa dagar njuter jag av min dags solnedgång extra mycket. Ponera att alla människor hade denna min gåva att förändra liv. Då skulle världen se ljusare och mer positiv ut. Det är synd att människor ofta sätter sig själva i centrum.
,
Blanerid tycker att vi ska ha en bulle till. Han har bakat dem själv och är mäkta stolt över att de inte sitter fast i pappret.
,
Jag finner ingen skillnad mellan att författa, debattera, estradera eller baka bullar. Gör man något så gör man sitt bästa. Man måste ständigt kompromissa i livet, men inte med sin konst. Där är jag fri. Jag kallar det för konst att baka bullar och jag gör det bara på mina egna termer. Vill jag ha extra mycket margarin tar jag extra mycket margarin. På samma sätt som jag skriver mina sanningar och står för dem bakar jag mina bullar och står för dem. Det är del av samma kreativa uttryck. Man ska bära sina bullar som den sista droppen vatten.
,
Solen börjar gå ner bakom äppelträden och svalkan på balkongen är behövlig. Bullarnas smak känns fortfarande i munnen och Jörn väljer att avnjuta ett glas vatten.
,
När jag dricker vatten brukar jag först hålla glaset mot läpparna för att känna dess svalkande verkan. Det är en liten njutning som jag unnar mig. Man måste unna sig de njutningar som universum dagligen bjuder på utan att för den sakens skull ta dem för givna. Det brukar jag säga till ungdomarna. Njut av det lilla och ta inte er själva för givna. Ta ett glas kallt vatten, titta på solnedgången, klappa en katt, gå en promenad, dra handen genom håret, läs en bra bok. Samtala, utbyt erfarenheter. Det är sånt som gör livet till vad det är.
,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar